It aint over until the fat lady sings…

But how do you know when the fat lady sings?

Det har varit en omtumlande resa över två år kantade av begynnelser och avslut. Så många spännande möjligheter och kreativa idéer. Timmar på havet, på vägen, i bastun och i kafeterian. Men också timmar av rehab, läkarbesök, timmar med båtpackning, på villovägar och i återvändsgränder.

När jag sa upp mig på mitt konslutjobb var det mitt hjärta som gjorde valet. Drömmen om att få testa min förmåga fullt ut i denna nya klass – om jag tränade mest borde jag också få ett kvitto på hur långt min förmåga räckte.

Jag och David fick känna detta flow under en höst – den härliga känslan när vi visste vart vi var på väg och utvecklades under varje pass. Vi levde i drömmen om OS, var ute varje dag och testade gränserna med denna förtjusande Nacra 17, väl medveten om vilken unik verklighet vi levde i, möjligheterna kändes oändliga.

Sen kom en vår av prövningar – David på hemmaplan med ett skadat knä och jag på kappseglingsbanan, där uppstod en spricka som vi inte förmådde brygga över. När vi var tillbaka tillsammans i båten var det två skadade och tilltufsade seglare och vi gick skilda vägar till hösten.

Förra hösten var enormt tuff med axeloperation, lång och inte helt okomplicerad rehab samt stor osäkerhet kring framtiden. Men mars kom och jag fick möjligheten att testa med tre peppade killar och glädjen kom tillbaka.

Under våren och sommaren har jag tagit mig tillbaka fysiskt från axelskadan och är idag helt frisk. Jag har haft glädjen att segla med duktiga killar men tyvärr hittade vi aldrig riktigt rätt.

Det har varit en fantastisk upplevelse av genuin kärlek till seglingen, en strävan att bli bättre och skapa något. Jag finner ro i att ha följt min dröm och passion om att ge mig ut på resan mot Rio 2016. När det känts omöjligt och läskigt har jag ändå vågat se efter nya möjligheter. Det blev inte en OS-medalj denna gång men jag har fullföljt mitt syfte och fått två utmanande och utvecklande år som jag alltid kommer bära med mig.

Med risk för att vara lite cheesy nu så vill jag dela med mig av mina lärdomar och hoppas kunna inspirera andra att utmana sig själva och följa sina drömmar.

Lessons learned

  • Våga be om hjälp – jag är så oändligt glad och tacksam för alla er som osjälviskt ställt upp och stöttat, delat visdomar och peppat. Ni har gett så mycket stryka, glädje och energi!
  • Det är du som äger historien – det går sällan som planerat, i dessa prövningar kan man tycka att saker är orättvisa eller olyckliga, men det är upp till dig att agera på det du kan påverka – vara rak och ärlig med din drivkraft och mot dina prioriteringar och agera därefter.
  • Det är när det är som tuffast som du utvecklas som mest – så många tårar på vägen av både glädje och sorg, av utmattning och eurofori. Det är långt många fler känslor än vad jag upplevt ett standard-år som anställd. Jag kommer ut med stärkt självkännedom, mod att våga misslyckas och lyckas.

Tack till mina fantastiska team-mates och inhoppare: Tomas, Thomas, David, Ian, Rasmus, Charlie, Kalle, Anders, Hannes & Petter it has been a true pleasure.

Särskilt tack till Magnus, Emanuel, Monika, Håkan, Peter, Björn, Malcom, Martin, Pär, bubbelgänget, Happyyachting.com, Apotea, Motala Seglargymnasium, KSSS och alla ni som hejat, stöttat, peppat, analyserat, hittat lösningar och nya vägar. Ni gjort denna resa så värd att göra – ni har betytt allt! Jag hoppas kunna få fortsätta göra äventyr med er och finnas där för er i era äventyr framöver!

Sail on!

Sandy

Sandra & DavidSandra & PetterHyere shore crew _MG_2368_MG_1884ZE6Y9024rSandra & RasmusSandra & Petter

Annonser

Comeback – POW!

Nytt år och nya krafter! Visst blir det ljusare varje dag! Vecka efter vecka läggs på rehab-träning och vips har det gått 4 månader sedan operationen. Processen har inte varit spikrak, rörligheten har låtit dröja på sig och jag har inte kunnat pusha på för att bygga styrka ännu. Men nu börjar det lossa, kan nu lyfta armen 160 grader rakt fram, bara 30cm kvar!

Formen för nästa steg börjar utkristalliseras. Med tre väldigt duktiga seglare som potentiella partners, känns det mycket lovande att Happynacra kommer tillbaka till kappseglingsbanan. Jag känner mig fylld av förhoppningar och tilltro till att det fortsatt finns förutsättningar göra en offensiv fram till Rio 2016.

I mars eller senast april tror jag i samspråk med min kirurg och sjukgymnast att det är möjligt att segla igen. Om det blir hemmavid eller på den internationella banan återstår att se. Den tidigaste tävlingen är Hyere, stället där satsningen abrupt blev pausad förra året p.g.a. axeln.

Förhoppningsvis blir det mycket segling i Skandinavien under våren och sommaren, första etappmålet blir VM i Danska Århus i början av juli.

Tusen tack till alla er som följer Happynacra. Ert pepp, ert engagemang med frågor och kommentarer är ett enormt stöd på denna resa som inte alls blev som jag tänkt men som fortfarande känns mer spännande än något jag gjort tidigare.

What does not kill you makes you stronger – Happynacra will be flying again! POW!

Sandra
Bild 2015-02-06 kl. 12.42

Varför har det varit så tyst från Happynacra Sailingteam?

Hej vänner, familj, supportrar och följare! Happy Nacra har legat lågt, väldigt lågt ett tag. Ett skadedrabbat lag som laddat om för come-back. Dock, som vi fått lära oss, blir det aldrig riktigt som vi tänkt oss. 

Planen för sommaren var att köra Kiel i juni, EM i södra Frankrike i juli samt årets huvudmål VM i Santander i september, vi har slitits mellan hopp och förtvivlan inför varje event och i slutändan har vi varit tvungna att helt frångå vår plan.

Efter inledande tester hade David haft svårt att hitta tillbaka till tryggheten, knät värkte och det kändes instabilt i vissa lägen. Med en stor insats från hans sida har detta blivit allt bättre. Min axel har tyvärr blivit sämre och går ur led frekvent och allt lättare. Med de krafter som det innebär att segla N17 kommer jag tyvärr inte kunna fortsätta utan operation vilket innebär en down time på 4-5 månader. En VM-start är därmed också omöjlig.

Ovissheten kring framtiden samt osäkerheten i vad våra kroppar tål, har satt en tung prägel på denna period. Jag har seglat med stöd från olika personer för att fortsätta utvecklas i seglingen medan David till fullo fokuserat på att komma tillbaka på hemmaplan. Vi var tyvärr inte beredda på de slitningar det innebar för oss som team att leva olika liv med olika utmaningar i samma satsning. En slitning där vi, när vi svarade upp mot våra individuella mål och drivkrafter insåg att dessa tyvärr drog åt olika håll.

Jag kommer att göra en Bristow-Latarjet-operation i axeln så snart som möjligt och därefter, om jag kan hitta rätt parter in crime, fortsätta min strävan och dröm om att segla ett OS i Rio i N17. David kommer att jobba vidare för att få utöva den sport han älskar i en eller annan form. Uppdateringar kommer.

It is not how hard you can hit it, is how many hits you can take and still move forward.

Stort tack för ert stöd. Vi kommer tillbaka!

Happy Nacra Sailing Team

Back in Palma

After eight good days on the water, Charlie and me had some days of to regain our strength for the coming regatta. Charlie went home to school to do the classic accounting exam at SSE (brings back memories), and I went skiing in deep pow in Engelberg.

The first period was intense, we had a lot of time on the water, and it was great to sail with Charlie, sharing his Youth Americas cup experience along with tight 49er tactics. It was also great to be back in Palma, I spent a lot of time here over the years, as a teenager sailing Europe class, and as an early twenties 470 sailor. It is amazing how nothing has changed over the past ten years.

Charlie picked up the crew position on the Nacra superfast but still amazing how we both expected to be flawless already in the first hours in the boat. We struggled with finding the last bits and pieces when it comes to speed and manoeuvres were not perfect but we made a lot of progress and we are super curious to find out how far we can get with some 20 days together in the boat.

We left Palma with perfect 20 degrees sunshine and sea breeze, coming back to a completely different scene, strong northerly winds and 10-15 degrees. The forecast is varied, quite windy around 20 knots and different directions. It is going to be a bumpy ride once the waves start rolling into the bay.

We will focus on racing with other boats during the coming days, trying to up notch the tempo in the boat. The regatta starts Monday, 70 boats on the startlist in Nacra 17. It is going to be super exciting!

Happy Yachting to you all,

Cherio,

Sandra